IFTTT – automatisera ditt liv

Har äntligen börjat testa If this then that. Här finns sätt att kombinera tjänster på nätet som är värda att utforska i både hem och skola.

http://ifttt.com

Blended learning? Vad?

blended-learning-guide.jpg 1 098×6 977 bildpunkter.

Som om vi inte hade nog med begrepp kommer här ett till och jag kan bar känna att glappet mellan vardag och frälsarlära ökar. Vi behöver systematisk skolutveckling på djupet och inte fler käcka ord och modeller. Det är först i ett större perspektiv på skola Flipped classroom eller blended learning kan tillföra en bestående förändring.

Zombies i lärandets tjänst – allt annat än hjärndöd Geografiundervisning!

Video: Geography & Zombies | Larry Ferlazzo’s Websites of the Day…

Vågen av halvdöda fortsätter avknoppas i nya varianter i samma takt som alla avfallande zombiekroppsdelar. Defintivt en riktigt bra utgångspunkt att leka med för att få elever att förstå såväl natur- som kulturgeografi. Hur skulle migrationsströmmarna se ut? Vilka resurser skulle vara viktigast? Vilka platser på jorden skulle gynnas och missgynnas? Det är lite av öppet mål att träna centralt innehåll i kombination med förmågor här! Och vilken schysst novell det sedan kunde bli ihop med svenskläraren. Inget ont som inte har något gott med… Shit! Spring innan det är för sent! Ursäkta jag menade migrera innan det..!

Obamas och Romneys väljare på Visualy – en ingång som tränar förmågor!

What Obama and Romney Voters Like | Visual.ly

Sånt här gör en glad! När jag under dagen (och kvällen) suttit och funderat över hur lektionsingången ska läggas upp när jag ska förmå 72 12-åringar i åk 6, att med hjälp av presidentvalet i USA, begripa förmågan att argumentera och resonera i Lgr 11,  har jag mest förbannat dessa styrdokument! Jag har inte hittat ingången i att göra träningen av förmågor i kursplanernas syfte till något särskilt lustfyllt. Det blir både för torrt akademiskt och alldeles för svårt. Kursplanen, i det här fallet i samhällskunskap år 4-6 är inte problemet i sig – det var enkelt att i denna välja ut att det passar utmärkt att träna argumentation på olika nivå, utifrån vem man anser vara rätt president och valets utgång. Men svårigheten blir sedan värdeorden att göra utvecklade eller välutvecklade argumentationer – hur faen ska man få eleverna att snabbt fatta åt vilket håll man ska sträva när man jobbar över två ynka lektioner? Det måste till en lekfull ingång där elevens föreställningar kopplas samman med den stora världens. Jag hittade inte den ingången och föll istället till föga för en mer torr ingång, som ska mynna ut i att eleverna ges i uppgift att läsa in sig kort kring någon sakfråga och vad de olika kandidaterna tänker om denna. Därefter tänker jag mig att de ska ta ställning, och med fakta argumentera kring vem de hade velat se som president om de varit 12-år men bott i USA. Det hade nog funkat helt OK som huvuduppgift, men känslan av att inte hitta den där riktigt klockrena ingången för att snacka upp uppgiften, och framförallt att få träna förmågan argumentation, gnagde ändå i mig.

Då plingade det till i mailen. Ett mail från Visaly som bl.a. gav en länk till en infografik där man grafiskt levandegjorde de två partiernas typer av väljare. Där satt de två lektionerna helt plötsligt som en smäck! Där låg ingången som gjorde skillnad! Så imorgon börjar vi lektionen med att eleverna får tolka denna infografik – 3 och 3 får de under några minuter funderar över vem de hade röstat på, samt ge ett argument om varför, baserat på infografiken. Det är precis den typen av träningsläger i förmågorna hämtade från läroplanerna som jag älskar! Jag är rätt säker på att alla eleverna efter den ingången kommer att förstå hur de sedan går vidare och läser svårare texter, för att med hjälp av dessa argumenterar både med och mot sig själva. Förmågan att argumentera har klarnat och blivit både lustfylld och lärorik.

Vilken presidentkandidat jag skulle argumenterat för med hjälp av Visualy vill jag helst undvika att nämna. Men det fanns visst både TV-serien Louie C.K och Batman på ”The dark side”. Mer säger jag inte. Test gärna själv och bli kanske förfärad…

 

Fronter – Kunskap genom samarbete? Nej genom Work-arounds.

Mitt första möte med lärplattformen Fronter kom 2003. Då gick vi på Fridaskolorna från First Class (eller First Kass! som eleverna brukade säga) till nämnda Fronter. Blev det så mycket bättre? Jo i ljuset av 2003 måste jag helhjärtat säga ja. Det blev ett fungerande system för veckobrev, uppgifter, inlämningar m.m. Men som alltid med lärplattformar som försöker göra massor av saker under samma paraply, blir det lätt så att de kan mycket, men samtidigt heller inte är riktigt bra på något. Så med 2012-glasögon – nästan 10 år senare – är det ett långsamt utklingande system vi fortfarande använder. Det servar oss rätt väl på en del punkter (t.ex. skyltfönsterfunktionen till föräldrar och elever). Det är en del av det dagliga arbetet, så enkelt är det. Bra nog kan man tycka och givetvis slänger man inte ut 3000 användare till något annat system i brådrasket. Det är intrimmat och väl fungerande.

Fronter har också sedan dag 1 varit något av icke-föräldad råvara. Oftast har jag upplevt att vi gjort systemet bättre än vad det förtjänat. Vi har hittat sätt att använda verktyg som de kanske inte var avsedda för (jmf med seriefiguren Socker-Conny som kunde slå hela världen med häpnad med ett schyst järnrör). Nu har jag hittat ett till verktyg att bruka (eller i värsta fall missbruka, beroende på vem som frågar). Det har sin utgångspunkt i att jag alltid stört mig på att det inte gått att använda feedback-verktyg på något vettigt sätt i Fronter. Det är rent ut sagt sämre än first-kass!

I vår strävan efter att jobba konstruktivt kring bedömning med IKT-stöd, har vi trixat runt med arkiv och mappar som anpassats för respektive elev, och där samlat formativ bedömning i en summativ kontext. Det har inte varit i enlighet med vad Fronter tänkt men funkat hyggligt för att fullgöra skollagens uppdrag kring bedömning. Men en sak som inte varit möjlig att göra har varit att kunna välja ut flera elever ur en grupp och skicka samma feedback. Missförstå mig nu inte – jag vill inte vara en lat lärare som med datorns hjälp slentrianmässigt gör livet enkelt med urvattnade kommentarer till alla elever. Tvärtom. Vad jag vill är att öka antalet tillfällen för återkoppling och göra denna med blixtens hastighet. Där är datorn strålande! Men inte Fronter (och så vitt jag vet, inte så många andra lärplattformar heller).

Tänk dig tanken att du efter en skoldag eller lektion vill puffa lite extra på några elever som visat önskvärda kvalitéer just denna dag. I Fronter måste man klicka sig till förbannelse på individnivå för att göra detta. Något som gör att man tyvärr inte alltid orkar bemöda sig. Oftast kan likartad framåtsyftande återkoppling baserade på kunskapskraven, vara en god hjälp för eleverna att hitta rätt vägar. Men denna feedback måste inte vara individuellt anpassad, då den tar sin utgångspunkt i styrdokumenten. Så idéen att kunna ”spamma” sina elevgrupper med återkoppling kring det man gör dagligen, borde ligga i varje lärare intresse. Men hur lätt låter oss IKT-verktygen göra detta? Inte alls. Eller jo, jag hittade ett sätt idag via Fronter. Jag ska inte ta tid att beskriva det i detalj (hör av dig om du vill veta mer) men det handlade om att jag fick använda Fronters system för Inlämning och gå omvägen via att ”lämna in” som elev. Ett sätt som Fronter inte överhuvudtaget tänkt sig, men som faktiskt möjliggör feedback även på gruppnivå. ÄNTLIGEN! Nu ska här spammas formativ återkoppling till alla goa elever i åk 6 Fridaskolan Trollhättan. Detta i väntan på att någon går in och styr upp Lärplattformsträsket. Vem blir det då? Kanske Google, kanske It´s Learning, kanske Fronter, kanske…? Ja kanske någon helt annan som förstått det där med att sluta stånga sig blodig mot muren av Lärplattformar, och helt enkelt promenerar runt istället. Någon som förstått det där med kreativa Work-arounds…

Fronter – Kunskap genom samarbete.

Digitala klassrum, döda klassrum?

Nyss inflyttad i nya klassrum med 71 nya åk 6:or och nya kollegor i arbetslaget. Nya elever och kollegor är ju inget ovanligt vid en låsårsstart, men nya lokaler är däremot ingen årlig tradition. Allt är nytt – väggar, dörrar, bord, stolar, belysning, golvmattor, projektorer, ljudsystem… Ja rubbet, och sobert gråsnyggt med glaspartiinslag och färgglada stolar är det. Vad tycker eleverna då? De borde vara jätteglada. Men nja. Sjukhuslikt, grått och tråkigt, är omdömen som getts. Givetvis finns det de som också tycker det är snyggt och lyxigt men de känner att något saknas. Det saknas liv! Var finns livet i svenska skolsalar? Bortsett från eleverna så är det främst väggarna som skapar liv. Estetik och elevkraft hand i hand är något som i bäst fall syns på väggarna. Men ju högre upp i skolåldrarna desto sterilare verkar det bli i salarna. I bästa fall har envåldshärskaren i salen satt upp någon turistplansch, karta, filmaffisch eller periodiskt system och kanske också låtit några elevalster få anslås utan större tanke på mottagare. Kanske kan det vara bra nog för att ändå låta alla som bor i rummet få sätta någon form av bokmärke på den gemensamma arbetsplatsen (om inte går det ju att sätta sitt bokmärke med pennor eller vassa föremål eller ren och skär förstörelse).

Det rumsliga är viktigt och på en plats där människor inte frivilligt valts att vistas tillsammans är då frågan om det är upp till var och en i lärarkåren att göra klassrummet till något man trivs i eller inte? Som jag ser saken är det inte valbart. Det är varje elevs rätt att få vistas i en god rumslig miljö men också få vara med och samskapa denna miljö. Och det är här datorn kommer in. Lite av själva idéen med datorn är att den är digital och därmed papperslös. Därmed riskerar varsin dator till eleverna att än mer göra klassrummen avskalade och sterila. Jag tycker mig se denna trend och jag gillar den inte. Än har heller inga riktigt goda alternativ uppstått; för visst skulle man kunna tänka sig att ersätta och kanske t.om vitalisera elevalster på väggarna med projektorer och digitala fotoramar. Så i väntan på att detta kanske händer kommer här en uppmaning – om ni satsar på 1-till-1 så tänk också på att satsa på klassrummet. Det krävs mer av tanke kring elevernas närvaro på väggarna när allt helt plötsligt med fördel finns i datorn.

Kanske någon motsäger mig och säger att det finns goda exempel på när klassrummet och 1-1 verkar i fin harmoni? Kanske rentav så bra att det är framtidens skola. T.ex YBC i Nacka och Vittras skola vid Telefonplan STH är två goda försök till framtidens skola. Men jag har ändå en känsla kring dessa och liknande projekt som säger att det kanske inte är så lyckat. Kanske det mer handlar om arkitekters tankar kring vad en skola kan vara än, vad det i verkligheten visar sig bli. För ett är säkert – i barn och ungas närvaro blir inte det som är tänkt att vara rummets funktioner det som det visar sig bli. Eller som Oscar Öquist skriver i sin kommande bok ”Den seende läraren” om systemteori i skolan: ”Men barn behöver också hörnor, prång och små krypin dit de kan dra sig undan Psykiatern Bruno Bettelheim (11 ) berättar om sina erfarenheter från ett barnhem
följande: ”Att få till stånd en överenskommelse med barnen om användning av rummen enligt föreskriven ”funktion” visade sig omöjligt- för alla sina verksamheter föredrog barnen utrymmen utan anvisat ändamål.”

Snart ber vi eleverna ta av sig glasögonen?

Physical assault by McDonald’s for wearing Digital Eye Glass.

Helt otrolig historia om en verkligehet som är närmre än man kan förstå – i huvudrollen multiglasögon som förstärker verkligheten. När kommer skolan att få ta del av detta? Troligen kvickare än vad de flesta önskar, i form av elever som tar med sina egna glasögon. Förhoppningsvis slipper vi hamna i en ny variant av ta-av-dig-kepsen- diskussion. Jag minns från min barndom att Hobbex sålde irrglasögon som fick bäraren att gå in i väggar, verka drucken och allmänt vara en fara för sin omgivning. Lite på samma sätt som McDonaldspersonalen ser på iGlasses. Med vilka glasögon ska du se på saken? Ser du bara irriterande glasögon eller glasögon med möjligheter för lärande, socialisering och samarbete?

Informellt oplanerat lärande äger!

Tough’s research found by far the biggest proportion of learning undertaken by adults to be informal and not necessarily planned.

I sanning en paradox att vårt lärande präglas av ”I wondered lonely as a cloud” när ungas skola allt mer styrs i detalj. Hur klarar du som lärare av det uppdraget med hedern i behåll..?

Bromsar eller skyddsnät mot sociala medier?

A business executive who turns away from social media because she recognizes, but does not fully understand, the legal risks, will soon find herself faced with competitors that have captured increased market share through social media. Some of those competitors will be led by executives who are naturally less risk-adverse and just jumped into the fray. Most though, will be led by executives who recognized some of the legal implications of social media engagement, but were wise enough to obtain a more thorough understanding of the risks, take measures to mitigate them, and proceed.

Social Media, Law and Risk Aversion | Social Media Today.

Många kommunjurister håller skolan i ett bromsläge gentemot användningen av sociala medier. Å ena sidan lovvärt med tanke på vikten av att värna personlig integritet i förhållande till naiv teknikblindhet. Å andra sidan en hämsko på alla lärares kreativitet och farten på skolutveckling, då man förbjuds att använda merparten av de sociala medieverktyg som står till buds. På ett sätt är det ju som bekant roligare att säga ja. Ska hursomhelst bli mycket intressant att invakta skoljuristernas riktlinjer kring sociala medier.

The Flipped classroom – what is it?

In class, the instructor uses a Socratic method of teaching, where questions and problems are posed and students work together to answer the questions or solve the problems. The role of the instructor is to listen to conversations and engage with individuals and groups as needed

viaThe Flipped classroom – what is it? « Teaching English using web 2.0.

Det flippade klassrummet låter rätt spännande, men om man ska försvenska detta uttryck handlar det snarare om det omvända klassrummet. Eller kanske ”klassrummet-som-tar-tillvara-allas-kunnande” eller varför inte ”Det samarbetslärande klassrummet”? Det länkade blogginlägget här ovanför förklarar väl vad det handlar om, men tar också död på fördomar och definierar vad det inte är. Egentligen handlar det om att tekniken gör att tiden vi spendarar tillsammans i skolor och utbildningssäten blir ännu mera värdefull! IKT förädlar timmarna och gör lektioner mer kunskapsintensiva genom möjligheten för eleverna att förbereda sig på nya sätt inför en lektion. Att se en film, lyssna på en podcast använda sociala medier som en förberedelse för en lektion är självklart en ökning av möjligheterna för alla att kunna delta på lika villkor när man sedan har lektion.

Jag har alltid strävat efter läxor som ges ska vara användbara, och med det menar jag att det man gjort hemma ska man bygga vidare på under lektionen. En svårighet med detta sätt att tänka i en skola utan IKT har dock varit att alla inte riktigt är med på banan då mångfalden av möjligheter att lära varit begränsade. Med IKT däremot (eller i  linje med the Flipped Classroom) behöver inte möjligheten att klara av läxan längre avgöras av din förmåga att läsa. Fler har gjort läxan när fler möjligheter står till buds och det är inte bara anpassningen till min förmåga det då handlar om, utan också en högre grad av motivation inför själva läxan.

Men de som inte gjort läxan trots dessa möjligheter? Jo det finns ju fortfarande en och annan, så hur går det med dem då? Även här finns en fördel med IKT som inte ges annars. Den fördelen ligger också inom ramen för ”The Flipped Classroom” och handlar om användandet av sociala medier. T.ex har vi i arbetslaget testat att jobba med Facebookgrupper. Läxor har till stor del hamnat rakt in i där i form av inlägg och kommentarer. Detta har haft två stora fördelar – Den ena handlar om att fler gjort läxan och anledningen till det handlar om samarbetslärande. En elev som haft besvär med sin uppgift har snabbt kunnat ta del av andras lösningar och därmed sluppit att komma till lektionen utan att ha gjort läxan. Den andra fördelen handlar om att vi kan se läxor med högre nivåer av tänkande och förmågor. Det är inte konstigare än att man av bara farten praktiserar själv- och kamratvärdering. Och om någon ändå inte gjort läxan när det väl blivit lektion, har vi noterat att de eleverna av egen kraft tagit igen det de missat om de fått chansen att göra detta på lektionen. Detta utan i princip utan något initiativ från mig som lärare. När man på lektionen utgår från Facebookgruppen där läxorna och arbetsflöden med kunskapande finns, så har jag sett flera exempel på elever som självständigt tagit hjälp av det som finns på Facebookgruppen och gjort eller processat uppgifter som man utan Facebookgruppen, inte skulle fullföljt. Låter inte detta som ett utbildningssystems dröm? Att elever självständigt söker och skapar kunskap i en formativ anda. Detta som en naturlig del av arbetet och utan lärare som lägger onödig kraft på att kontrollera.

För mig låter det som en dröm. Jag minns ett lärarförflutet där jag samlat elevexempel på elevexempel i pärmar som underlag för andra elever att ta del av för att utveckla sin kvalitéer. Detta har i sig inte varit fel. Mycket av LGR11 och arbetet runt formativ bedömning bygger på möjligheten att ha tillgång till verkliga elevexempel – både för att träna upp lärares bedömning men framförallt för ett ökat lärande hos eleven. De goda exemplen har jag alltså flitigt under många år samlat i pärmar. Men har eleverna läst i pärmarna? Ja en del har gjort det, men då efter det att jag fått lägga kraft på att förklara varför de ska göra detta och tjatat om att de ska. Så en en och annan elev har nog utvecklats tack vare exempelpärmarna, men inte de elever jag helst av allt velat nå. De som utvecklats har varit de högpresterande eleverna, dvs de som nog ändå skulle nått långt i mina ämnen. Men de elever som inte haft det lika lätt, de har inte kommit i närheten av pärmen och för dom har det inte bjudits någon formativ väg i lärandet. Jag kunde kanske lagt mer kraft på att få dessa elever att ta del av exemplen, men det var ju just det – det skulle kostat kraft, och kraft är inte ett överskott i svensk lärarkår! Men nu bjuds alltså en annan möjlighet som handlar om att förändra med information - don´t fight the system, change the rules and the system will change itself! Med IKT och Facebookgruppen förde vi in ny information som förändrade reglerna. Vi behövde inte gå på kraft när det gällde att få fram goda elevexempel, för eleverna producerade dessa i princip simultant till varandra! Vad vi behövde göra var egentligen bara att sätta ramen kring det hela och att ha en tanke om hur eleverna skulle praktisera själv- och kamratvärdering. Men även detta, dvs den formativa tanken, fick gratishjälp. Vi behövde inte lägga kraft på att få eleverna med på tåget när det gällde att ta del av varandras arbeten och lära av andra heller. Och det bästa av allt i kråksången – det var inte bara de duktiga eleverna som gör som man säger som gynnades! Det var framförallt de s.k. svagpresterande eleverna som nu mer eller mindre självmant, anammde ett formativt arbetssätt. Snacka om Flippat klassrum! Är det så att Facebook ska ta svensk skola in i samarbetslärandet? Ja åtminstone som en metafor för vad som nu är på väg att ske…